Gör du rätt?

Om rädslan för att göra fel – och hur den förlamar vår hälsa

Att inte räcka till. Att göra fel. Att inte få vara med.

Den rädslan har följt människan sedan urminnes tider. Förr kunde ett misstag betyda uteslutning från flocken – vilket ofta innebar döden. Rädslan var rationell. Den skyddade oss.

Men i dag lever vi i en helt annan miljö. En på vissa sätt tryggare värld. En förlåtande värld med större möjligheter. Ändå bär vi med oss samma rädsla. Och den visar sig kanske tydligast i något så till synes harmlöst som – träning.

En bransch byggd på rädslan att göra fel

Träningsbranschen genomsyras av ett ständigt budskap: gör rätt, var effektiv – annars gör du fel.
Följer du inte instruktionerna exakt riskerar du... vad? Skada? Skam? Uteslutning?

Vi har skapat en kultur där varje rörelse ska se ut på ett visst sätt. Där varje kropp ska sträva efter en mall för att anses vara i, eller ur, form. Och i den ivern att "säkerställa" prestation har vi standardiserat träningen till den grad att variation, nyfikenhet och individuell lösning ses som avvikande – ibland till och med farligt.

Vi tränar inte längre som fria människor. Vi tränar för att passa in.
Och det är just där vi har sprungit vilse.

Den mänskliga rörelsen är kreativ, inte perfekt

Om vi backar tillbaka – till människans faktiska utveckling – ser vi något annat.
Vi utvecklades inte av perfektion.
Vi utvecklades av många olika rörelser, under olika förhållanden, med olika resultat.
Vi var nyfikna. Vi prövade. Vi föll och reste oss.
Vi blev effektiva genom att vara lösningsorienterade, inte standardiserade.

Därför är det ett märkligt fenomen att vi i dag har skapat träningsmiljöer där rädsla för misstag är större än viljan att utforska.
Och det märkligaste av allt, och ändå naturligt, är att vi känner oss tryggare när vi gör fel tillsammans med andra, än rätt på egen hand.

Du blir inte stark av att kopiera

Träningen har blivit ett verktyg för kontroll – inte för självinsikt.
Vi formar kroppar i samma form, med samma rörelser, samma redskap och samma retorik.

Och när någon frågar: "Varför gör vi så här?"
Får de ofta svaret: "För annars gör du fel. Annars kan du skada dig."

Men här är en obekväm sanning: risken finns oavsett hur du tränar.
För livet är en risk. Rörelse är en risk.
Frågan är inte om du ska undvika misstag – utan om du är villig att lära dig av dem.

Rädslan används för att sälja – även i träning

Det här sättet att skapa rädsla – och sedan erbjuda en lösning – känner vi igen från fler områden.
Inom politiken. Inom ekonomin.
“Bli orolig – så kan jag lugna dig.”
Det är ett retoriskt grepp som ger kontroll.

Och inom träning har vi gjort exakt samma sak:
"Känner du dig osäker? Gör exakt som vi säger – så slipper du tänka själv."

Men hur ska du lära känna dig själv som människa om du hela tiden strävar efter att vara som andra förväntar sig att du ska vara?

Träning som utvecklar – inte begränsar

Det är dags att ställa en ny fråga:
Vad händer om du släpper idén om att göra rätt – och i stället tränar på att göra ärligt?

• När du känner efter vad din kropp behöver

• När du vågar prova nytt, trots att det ser ovant ut

• När du tränar inte för att passa in – utan för att växa

Det är då träning börjar handla om utveckling. Inte prestation.
Om självledarskap. Inte kontroll.
Om styrka – på riktigt.