ÖVERSKATTA INTE EN ÖVNING!
Jag har jobbat som tränare i över 35-år och är uppväxt med att teknikerna kring övningarna är av största vikt.
Jag blev tidigt lärd att lära ut övningarna som de förväntas utföras givet att en muskel skulle isoleras eller att en prestation skulle bli så bra som möjligt. Vad jag insåg först senare var att inget hade med en stärkt hälsa och ett ökat välmående att göra. Missförstå mig inte, det är bra att belasta sin kropp på ett sätt som överensstämmer med behoven.
Dessa behov är unika för var individ. Men ser vi till vilka generella behov människan i vår del av världen oftast går omkring med kommer de av vår bekväma livsstil där de flesta naturliga utmaningar har avlägsnats. För att kompensera avsaknaden av naturliga utmaningar börjar många träna. Utmaningen med träning är att det är som ett tveeggat svärd. Träning kan vara av godo men vi känner alla till dess baksidor som osäkerhet, ångest, slitskador och direkta olyckor. “Bäst träning är inte den som blir av, det är den som ger var individ positiva resultat givet behoven. Och då trillar vi in på ett område som jag valt att specialisera mig på- Förbättringsprocesser.
Givet att träning i sin linda inte hade något med hälsa och välmående att göra ser jag enorma utvecklingsmöjligheter i en träning som bättre överensstämmer med våra behov av ett ökat välmående. Ska vi förbättra träningen i framtiden tror jag vi bör sluta fokusera på de traditionella teknikerna för allmänheten och låta dessa finnas kvar för nördar som mig själv.
Vad allmänheten, alltså de som inte anser sig vara en träningsnörd, behöver är en ökad medvetenhet som får dem att inse sitt eget bästa. Alltså guidning i hur de ska ta hand om, och stimulera, sina fysiska och mentala musklers samarbete efter sin individuella behov. Och resan är på gång. Allt fler öppnar upp för en alternativ och mer nyfiken träning där det fins en större rörelsefrihet än i traditionell och klassisk träning. När fler når en ökad medvetenhet blir det färre som:
tränar tunga basövningar för att orka bli gamla. De väljer att belasta sig i olika moment istället.
kompenserar sin passivitet med anvisningar som ges vid träningsmaskiner på gym och vid stockar på utegym. De vistas i samma miljö men med rörelser som överensstämmer med deras behov och förutsättningar.
hävdar att träning kräver karaktär, disciplin och tjockt pannben. De har helt enkelt ett sug efter en mer lustfylld aktivitet som utmanar dem på ett för dagen mer varierat sätt.
tror att en slank och fettfri kropp är lycka. De fokuserar i stället på känsla och tillstånd.
känner sig nöjd för att de åtminstone kommer i väg på träning 2 ggr i veckan. De fyller minuter, timmar och dagar med olika typer av välgörande aktiviteter allt beroende på behov och förutsättningar.
Och för att nå dit tror jag att vi tränare, instruktörer, influensers är viktigare än någonsin. När vi inser att vi med klassiskt ledarskap styr in individer med olika behov i samma typ av statisk och monotont framförd träning kommer en ny värld öppnas. En värld där fler:
ledare är nyfikna på deltagarens behov och de möjligheter som finns för att tillgodose dem efter förutsättningarna som råder för stunden
ledare har tillit till att deltagaren kan själv, bara hen får rätt frågor och hjälp.
ledare utmanar sig själv i sitt ledarskap genom att läsa av rummet, guida och där låta deltagarna skapa träningen.
ledaren känner en ökad självmedvetenhet och därmed ökad tryggeht, även i träningen.
ledaren är nyfiket, kreativt och med olika syften som ledstjärna
ledaren leder utmanande, tufft och samtidigt inkluderande och mer lustfyllt.
Så heja oss ledare, låt oss utrota den tråkiga träningen och släppa rörelsen fri, igen!