Under mina år som sportchef på IT-företaget HiQ lärde jag mig väldigt mycket från människor som inte gillade träning eller ansågs sig inte ha tid.
Och jag kan förstå dem efter att ha lyssnat på hur de upplevde och tolkade träning. Alla förstod att träningen skulle vara bra för dem, ändå valdes den bort till förmån för saker de insåg inte var lika bra för hälsa och välmående. Och vi pratar om trevliga, intelligenta och högpresterande människor.
Min uppgift var komplex och den handlade i stort om att öka ett engagemang, ett ökat välmående och att skapa sundare vanor på, och omkring, jobbet. Mitt främsta redskap var nya tankar kopplade till alla möjligheter som fanns kring rörelser och kollegor.
Det blev massor av resor och träffar på arbetsplatser, konferenser och spännande möten med individer som delade med sig av sin vardag. En vardag där de alltså ansågs sig inte hinna träna.
En av de insikter jag bär med mig i mina fortsatta uppdrag är att kommunikationen ut till en individ som befinner sig på en lägre engagemangsnivå kring träning glappar. Frälsta pratar till de frälsta vilket exkluderar de som egentligen har störst behov av någon form av träning. Bara som en sådan sak som att vi talar om för en lågengagerad människa vad hen ska göra innan vi ens frågar hur hen skulle lösa en utmaning. Jag minns väl ett tillfälle där en större grupp fick dela upp sig i mindre intressegrupper. Exempel var- vi som gillar löpning, vi som vill gå ner i vikt, vi som vill stärka core. Ett antal personer sa sig vilja avstå då det saknade intressen vilket var helt ok för mig. Det blev en egen grupp. Alla grupper fick sen en uppgift som skulle lösas. Det handlade om att aktivera hjärna, nerv och muskelsystemet för att väcka liv i de fysiska och mentala musklerna OCH se till det gjordes lustfyllt. Grupp efter grupp fick sen redovisa sina resultat. Jag noterade att alla exempel var kopplade till klassisk träning som vi ser på dom flesta gym. Dom presenterade Monotona rörelser och lusten försökte de framkalla med "tjo och tjim". Sist var gruppen som inte ville vara med.
När jag bad dem redovisa tittade de osäkert på mig-"vi ville ju inte vara med". Det minns jag, men det fråntar er inte ert ansvar över att ta hand om er och er omgivning- sa jag. Vi tog en minuts timeout där jag kort guidade dem kring uppgiftens syfte varpå gruppen snabbt kom fram till en lösning som uppskattades mest av alla andra. Kroppar i rörelser och skratt som ekade i lokalen, succé.
Men det häftigaste var att se gruppens deltagare och hur de påverkades av att vara de som fick allas uppskattning. Effekten av att få vara delaktig, tillhöra och tillföra får inte underskattas. Och jag har mörkat att det är en magisk insikt att använda även som instruktör när jag leder träning. Bonusen för mig som ledare eller instruktör är allt jag själv får lära mig av att se andras tankar och idéer. När jag kliver in i rollen som personlig tränare gör jag på samma sätt. Kunden har ett behov, en önskan och jag ett syfte. Det är ramen inom vilken jag guidar kunden att bli mer medveten och självgående. På så sätt har jag fått väldigt många som inte hinner, eller gillar träning, att börja röra sig på ett som överensstämmer med deras behov och lust.