Ännu en ny studie som visar att det är bra för barn att röra på sig.

30264706_1891521857539130_139460006167707648_o.jpg

Fredagen är dagen jag reflekterar på veckan som vart. Många samtal kring barn och träning fick mig att landa i artikeln du finner nedan. Efter den väljer jag att reflektera. Den finns på Folkhälsomyndigheten.

NEDAN ARTIKELN:

Barn och unga sitter, halvligger eller står mer eller mindre stilla under större delen av sin vakna tid. Det visar en ny undersökning från Folkhälsomyndigheten där skolelever har burit aktivitetsmätare. Resultaten visar ett tydligt samband mellan fysisk aktivitet, mindre stresskänslor och ett bättre mående.

Folkhälsomyndigheten har tidigare rapporterat att barn och unga rör på sig för lite samt att allt fler upplever skolstress. Nu kommer också resultat baserade på objektivt uppmätt fysisk aktivitet, där barn och unga som är 11, 13 eller 15 år har burit aktivitetsmätare under en vecka.

Resultaten bekräftar det som skoleleverna själva uppger i undersökningen Skolbarns hälsovanor, att graden av fysisk aktivitet är för låg för de flesta. Barn och unga tillbringar det mesta av sin vakna tid inaktiva, det vill säga sitter, halvligger eller står ganska stilla. Och den inaktiva tiden ökar med åldern, från 67 procent för 11-åringar till upp emot 75 procent för 15- åringarna i studien. Det motsvarar mellan 25–33 procent med fysisk aktivitet på låg, måttlig eller hög nivå per dag i genomsnitt.

– Det är mycket angeläget med insatser som ger barn och unga, särskilt tonåringar, möjligheter till mer rörelse i sin vardag. Även en liten ökning kan ge stora hälsovinster på både kort och lång sikt, både för individen och för samhället som helhet. Insatser som når alla kan också bidra till att utjämna de påverkbara skillnader i hälsa som finns i dag mellan olika grupper, säger Marita Friberg, utredare på Folkhälsomyndigheten.

För alla åldersgrupper var den inaktiva tiden jämt fördelad under skoltid, fritid och helg under veckan. Pojkar är generellt mer fysiskt aktiva än jämnåriga flickor, både totalt och under skoltid. Skolan bidrar med cirka 35 procent av veckans totala fysiska aktivitet på minst måttlig ansträngningsnivå.

Enligt undersökningen har de som känner hög skolstress mer inaktiv tid totalt under veckan och under skoltid än de som känner mindre skolstress. Fysisk aktivitet på högre ansträngningsnivå och träning utanför skoltid är mer vanligt bland dem som skattar sin hälsa som god än bland dem som skattar sin hälsa som mindre god.

– Vi ser alltså en koppling mellan att röra på sig och att samtidigt uppge att man mår bra och inte känner sig stressad över skolarbetet. Just den här studien kan inte säga vad som är orsak och verkan bakom sambandet, men att fysisk aktivitet främjar en god hälsa både fysiskt och psykiskt är etablerad kunskap sedan tidigare, säger Marita Friberg.

Min reflektion:

Igen pratas det om insatser i form av aktiviteter som får barnen att må bättre, bara för att sedan låta dem återgå till en miljö de bör undvika. “Just den här studien kan inte säga vad som är orsak och verkan bakom sambanden”. Men det kan jag! Det handlar om ett tidigt snedsteg där vi utgick från att kunskap skulle leda till lycka och framgång. Och visst kan det bli så i många fall. Det var när vi började massproducera kunskap till en allt mer växande grupp människor som vi ser att problemen tilltar. Vi normaliserade och standardiserade för att kunna bedöma och kategorisera. Det fungerade bra på sina håll med vida sidan om blev alltfler utanför.

I utvecklade delar av värden förändrades normaliseringen från att vara ha varit naturlig till att bli något som vi kunde göra. Idag gör människan väldigt mycket för att den kan, inte för att den behöver det.

I takt med att vi outsourca muskelarbete följde den akademiska utvecklingen med i samma spår. Vi satt oss ner för att skaffa oss vår kunskap. Inte kan vi beskylla dem som levde då för att ha glömt att vi är skapta att lära oss i rörelse. Ett påstående som stärks av all forskning som säger att rörelse ökar inlärnignsförmågan.

Nu sitter vi där vi sitter vilket anses helt normalt. Vi lägger ner massor av energi på det som ska kompensera det jag är skapt att göra men inte gör, som att träna. Och egentligen är jag inte motståndare till det, jag älskar träning från hjärtat. Men det är inte det som kommer att rädda våra ungdomar. På sin höjd kommer träning att få våra ungdomar att orka vara kvar i en passiv miljö lite längre.

vad som är långt viktigare när det kommer till våra ungdomars hälsa är att skapa naturligare förutsättningar där de tillåts vara just barn och ungdomar. Och med naturliga förutsättningar menar jag den miljö de vistas i och det ledarskap de utsätts för.

Vi måste sluta curla med en passiv och tillrättalagd miljö och vi måste återta ett engagerat och nyfiket föräldraskap. Miljön och ledarskapet har den nyfikna utmaningen gemensamt. Det är den som får oss att anstränga oss på ett lärande sätt, så har det alltid vart.

Trevlig helg;-)