I väntan på Gud!

IMG_9522.jpg

Låt oss säga att det finns en gud. Hur nöjd kan han vara med beslutet att släppa fram människan som det slutgiltiga däggdjuret. Djuret som skulle vårda jordens alla arv. Han, om nu gud finns och är en han, kanske inte kan beskyllas för bristande förarbete när han hjälpte fram den harmlösa apan för ett par miljoner år sedan. Människan var nog det däggdjur som hade bästa förutsättningar eftersom vi var lite halvbra på väldigt många saker. Han gav oss nyfikenheten som drivmedel. Det skulle fungera som garanti för att vi inte skulle gå omkring och vara nöjda med tillvaron. Ständigt nyfiken, pigg på utmaning, och vi kunde anstränga oss på ett sätt som saknar motstycke bland andra däggdjur.

När människan sedan nått så långt som till att bli jägare och samlare hände något. Min högst personliga teori (den har inte bäring i forskning eller några böcker, det är faktiskt knappt någon som känner till den;) är att gud kände sig nöjd med oss. Uppdraget slutfört. Gud tog sitt pick och pack, lämnade galaxen och begav sig ut på andra uppdrag. Kvar på jorden lämnade han ett vilset släkte som plötsligt stannade upp. Vi börjad bygga permanenta bostäder, lära oss spara mat och massor av andra nymodigheter som möjliggjordes när vi stannade upp. Livet blev lite enklare att leva. Vi blev fler som överlevde. Våra grupper blev större. Sakta ändrades våra förutsättningar och med dem vårt sätt att leva. Vi gick från vår tighta grupp med en tydlig ledare och tydliga uppgifter till ett samhälle med fler ledare, som inte kunde komma överens. Interna konflikter har nog alltid funnits, men nu började de få större konsekvenser. Samhällena växte till kontinenter och länder. Fler ledare räckte inte, vi började skriva sagor (religioner) om gudomliga ledare vars lära vi skulle följa om vi ville bli accepterade i gruppen. Idag är vi det enda däggdjuret på jorden som lever efter sagoböcker skrivna av människor som levde för 1000-tals år sedan…

Sagorna präglar oss och de påverka hur vi går klädda, äter, bygger samhällen. Och likt vi försvarade våra små grupper som apor försvarar vi vår saga med hot, våld och bråd död.

Om gud hade doserat nyfikenheten i lagom dos hade vi bromsat upp när vi hade tid. Hade han hängt kvar hade han upplevt hur nyfikenheten muterats till något okontrollerbart. Men han lämnade kranen vidöppen och stack. Idag fortsätter människan göra saker för att den kan, inte för att den behöver det. Det finns inga gränser för vad vi hittar på och sen skapar "behov" kring. Istället för att ta hand om det vi har , blickar vi på det vi kanske kan få. Gräset är kanske grönare på andra sidan. När jorden inte räcker tar vi oss till mars….

I landet Sverige vill vi skapa välfärd och få dess invånare välmående.

Ändå skövlar vi natur och missköter boskap och grödor på ett sätt som snabbt slår tillbaka mot oss. Innan gud lämnade oss lämnade han diskutrymme som skulle räcka lång tid fram. Han gav oss resurser där vi skulle bygga upp kunskapen som krävdes för att ta hand om jorden. Till vilken nytta? Kanske var gud lika naiv som människan är inför AI?

I lilla stadsdelen Södermalm, en liten fläck på jorden, vill man också ha välfärd och må bra. Ändå bygger man boenden på varandra så dess invånare snart inte kan vistas ute. Boenden som inte är tillgängliga för alla, endast för få som beviljas höga lån på banken. Boenden som många inte har tillgång till vilket gör att en stor grupp bor under bar himmel. Söderbor har som alla andra människor behov av naturlig trygghet i form av plats, mening och tillhörighet. Som alla andra behöver de skog och natur. Ändå plastas plana ytor in med plastgräs och ungdomar tillåts springa runt i hopplös laglöshet. När dess invånare är i behov av mer natur och naturliga utmaningar som får dem i sundare vanor tillåter beslutsfattare el-sparkcyklar. Ett fordon som styrs av onyktra ungdomar i 14 års åldern, fartblinda gubbar och vettlösa hipsters, alla med stora rörelsebehov.

Det hade vart enkelt att skylla på att gud lämnade oss, om han nu finns. Det hade vart skönt att få honom tillbaka, om han fortfarande är god. Men fram tills att det eventuellt händer har vi allt i våra händer….

Frågan är hur vi får människan i oss att återgå till det som är naturligt i vår nutida situation. Hur den biologiska människan bättre ska passa in i en digital och alltmer passiv framtid.

Hur ska vi få fler att förstå att meningen med livet är att vara nyfiken, att utmana oss och att bli ansträngd på ett l a g o m sätt.

Hur ska vi få våra barn att förstå att vi inte längre behöver styras av gamla sagor som är skrivna för 1000-tals år sedan.

Att vi inte behöver styras av jaktimpulser där vi ska vara störst, bäst och framgångsrikast.

Hur förklarar vi att vi inte behöver försvara vår "by" mot oliktänkande utan att olikheterna idag kan göras till tillgångar.

Vi behöver inte se ut som rippade grekiska gudar i kroppen, vi måste börja hjälpa och vårda varandra och vår natur.

Jag vet, mina tankar är mjuka och blöta, säkert naiva. Men jag är fast övertygad om att vi måste acceptera att vi är biologiska varelser som ska leva livet här och nu, sen tar andra över. Vi bör ställa oss frågan om vi har rätt att experimentera hämningslöst inför en tid vi inte kommer att uppleva.

Och jag upplever att vi är där. Fler har slutat vänta på guds eventuella återkomst och börjar agera. Färre säger "whats in it for me" och agerar för kollektivets bästa. Färre och färre tjafsar passivt om det är naturen själv, eller människan, eller lite från båda som bidrar med livsförsvårande omständigheter och börjar agera. Det går inte tillräckligt snabbt än, men fler och fler börjar agera.

Och jag tror mer och mer på den enskilda människans kraft i kollektivet. DU kan påverka individer i träning, familjen, i din stad, land och till slut på jorden. Gör det du gör bra så tar andra efter! (på gott och ont så se till att gör bra saker)

Och vi som älskar träning och strävar efter en sund livsstil är viktiga influensers oavsett antalet följare och registrerade "gilla" markeringar. Vi måste fortsätta locka människor till fysisk aktivitet och  lustfylld ansträngning. Fortsätta peppa om att inte välja dåliga matalternativ. Inte skita ner. Helt enkelt att återta det individuella ansvaret det innebär att vara människa på jorden.

Nu ska jag jobba igen. Kram på dig;-)