Lämnar barn eller följer de?..

IMG_8261.JPG

Idag pratas det om att ungdomar lämnar idrotten, igen. TV4 lyfter fram forskare som överraskas av att det är så illa som det är, igen. Slutsatsen många drar är att ungdomarna blir passivare, igen.

2015 gick ett annat medialt "drev" och då var den många tjejer som slutade, eller inte började. Jag saxade ut ett stycke från en intervju gjord av SVT det året.

"Det är mycket fokus på individen, att jag är mitt eget varumärke. Det är viktigare för ungdomar i dag att välja här och nu. Det som är kul i dag, det vill jag göra i dag. Tycker jag inte det är kul i morgon, då vill jag hellre göra något annat. Det finns så många valmöjligheter i dag, säger Peter Gårdestedt, biträdande distriktsidrottschef i Halland, till SVT Nyheter Halland."

Nu, 2019, är det tydligen bland killarna, de yngsta, som man ser problemet. Det i sig är helt naturligt tänker jag. För om deras förebilder inte tränar, varför ska då de träna? Det är alltså en naturlig trend som vi inte lyckats bryta. Frågan är då om de blir passiva eller om de bara väljer att inte idrotta. Dessvärre tror jag på det passiva alternativet. Men vi vet inte med säkerhet. Jag tror dessutom att Peter Gårdestedt belyser en viktig sak. Individualismen!

Frågan som kommer upp i mitt huvud är- när blev det onaturliga normalt? Sen kom jag på att träning inte är naturligt. Aldrig förr har vi betett oss som vi gör inom träning.

Men nu vill alltså inte ungdomar tillföra gruppen ett värde, de vill inte ens tillhöra en grupp, eller? Jodå! De vill tillhöra och de vill tillföra. Men när inte vi vuxna visar vägen bättre än vi gör söker de sig vilset vidare.

Problemet enligt mig är inte barnen. De följer bara efter oss vuxna. Vi bör alltså lägga all fokus på oss föräldrar. Om vi har skaffat barn har vi också ansvar för det. Om ditt barn är passivt är det för att du som förälder inte har gjort jobbet tillräckligt bra. Stör du dig på barnets ändlösa skärmtid är det för att du som förälder är för ointressant.

Om inte du som förälder visar vägen till idrotten så är sannolikheten stor att ditt barn inte börjar. Och om de följer med kompisar i början så lär de sluta om du inte visar engagemang. Om du som förälder inte tar med ditt barn på fysiska aktiviteter såsom promenad, initierad spontanlek på gården (där det finns sådana kvar) eller andra små aktiva sysslor så blir ditt barn passivt.

Ett uttalat problem ute i föreningarna är föräldrarnas ointresse för vad barnen gör. Ledare vittnar om föräldrars bristande närvaro så fort det ska visas engagemang. Och om föräldrarna värderar sin individuella tid mer än barnets tid kommer barnen resonera på liknande sätt. 

För att lösa idrottens problem krävs en rad åtgärder och allt börjar med tanken. Vi måste tänka nytt!

Idrotten in i framtiden.

Idrotten måste konstatera att samhället har förändrats. Den gamla modellen fungerar inte längre. Man bör snabbt ta ställning till syfte och verkan. Varför ska ungdomar idrotta?

Är det för att tillföra idrottsindustrin eller för att skapa välmående? Inget är svart eller vitt, men vi bör ta diskussionen. Om idrotten vill våra barns hälsa väl bör vi snabbt tanka om och tänka nytt. En framtida förening måste motarbeta individualismens baksida och lyfta familjens och gruppen fördelar.

Måste en fotbollsförening bara erbjuda fotboll på en gräsplan? (som det dessutom knappt finns tillgång till i större samhällen)

I mitt förslag tillför framtidens fotbollsförening mer värden än bara fotboll. En förening i framkant löser problem för barn, föräldrar och samhälle. En förening drivs för att skapa hälsa och välmående med fotbollen som redskap. En framtidsförening erbjuder aktiviteter som engagerar föräldrar och skapar värde åt deras föräldraskap. De vill till föreningen och de tar med sina barn för att de vill. En förening i framtiden väntar inte på beslutsfattare, den skapar sin egna möjligheter med de förutsättningar som finns tillgängliga.

 

Ett exempel:

Ett stort samhällsproblem är passivitet och en upplevd tidsbrist. Det bidrar bland annat till att föräldrar känner ett dåligt samvete mot sina barn och över sin hälsa. Det kan föreningar lösa.

En framtida förening erbjuder, förutom fotboll, ett flertal träningstimmar där familjen kan träna en fysträning som främjar parskap och teamkänsla. Passen har allsidig utmaning, tillåtenhet och anpassning samt glädje som ledord. Passen gagnar fotbollsungdomar som får allsidig träning. Syskon och kompisar bjuds in och får betala tilläggsavgift. Upplägget på träning gör att föräldrar kan vara med och träna efter sina förutsättningar vilket ger dem en effektiv träning.

Föreningen blir bättre på att förklara sitt syfte. "Vi finns för att vi vill skapa hälsa och välmående hos vuxna och barn och där skapa starkare familjer. Vi låter dit barn spela fotboll samtidigt som vi erbjuder häftig och rolig fysträning för alla. Tillsammans skapar vi ett aktivare och sundare samhälle."

På föreningens hemsida finna att läsa om:

(Detta hjälper förbund och hälsofrämjande organisationer föreningen med)

  • Hur barn utvecklas

  • Hur man kommunicerar med sina barn, och barn med sina vuxna

  • Vad att äta

  • Hur att träna (program)

  • Hur att hålla rent hemma

  • Osv

Är du/ni intresserade av att prova på en fysträning som jag använder mig av på olika familjeträningsresor och även utbildar ledare inom kommer jag gärna förbi. Hör av dig på jose(a)moveoo.se