Frågan är om vi män är man nog att vända vårt ledarskap när det gäller vårt förhållningsätt till kvinnor och barn.

jose-boll.jpg

I dagarna har det cirkulerat två bra, och nödvändiga, mediadrev tyvärr. Ett handlar om mäns syns på kvinnor. Vi har alltid behandlat kvinnor annorlunda. Och de förtjänar det, på ett positivt sätt. Det är den mörka sidan av många mäns relationer till kvinnor som än en gång lyfts fram i media. Den har blossat upp för att ett antal mediala profiler lämnat hjärnan hemma. I Sverige är det en "mysfarbror" som får klä skott och han lär inte bli ensam. Jag tror att mönstret har funnits med oss i 100 000-tals år. Senaste miljonen år har människan alltid varit ett svinaktigt rovdjur som skövlat och våldfört sig på svagare, hur skulle vi annars ha överlevt? Och värst var vi män. Så sorgligt att det finns så många män som lever kvar i samma anda. Önskade att vår intelligens fick oss att bete oss bättre och mer tidsenligt. Idag lever vi inte i brist på plats och mat. Vi behöver inte jävlas med varandra. Dock svälter vi ihjäl i avsaknad av samverkan och kärlek. Borde vi inte kunna göra bättre

Det andra drevet handlar om barnträning och skadliga resultat. I dagens DN fyllde man några sidor med det som vi redan känner till. Att vi bränner sönder barns kroppar och själar i ivern att producera resultat i något så banalt som att tävla. Så länge vi envisas med att koppla träning till prestation håller vi den kvar i rörelsekulturen som jag kopplar till jakt. Genom vår period som jägare lärde vi oss att överleva med hjälp av goda resultat. Läran och erfarenheten följde med i en annan form när vi övergick till jordbruk och sen industri. Den som bidrog bäst höjde sin status och fick samtidigt flest följare. (Typ som i Facebook, Instagram mm) Den som inte bidrog som förväntat sjönk i ranking och i värsta fall föll de ur gruppen vilket oftast resulterade i en förtidig död. Klart som tusan att vi alla vill tillhöra. Vi vill det så hårt att vi är beredd att trotsa allt sunt förnuft. Vuxna människor, påfallande ofta en man, är beredda att skrika sig röd i ansiktet för att barn ska ta i så mycket de kan. De använder alla beprövade metoder vi känner till. Skrik och"hot" om att inte få tillhöra laget är några effektiva redskap. Eftersom prestationsidrotten strävar efter bäst jaktresultat och maximal utväxling kommer skador på löpande band. De som klarar sig är oftast de som tappar sugen eller har andra intressen och inte lägger sin själ i tränarens anmaningar

Drev kan vara bra då de river upp slammet i en död rörelse. Men om inget nytt görs lägger sig allt slam som ett tystmassivt täcke igen. Där slammet dödar all växtlighet tystar traditionens makt alla som vill återge ungdomars sin rätt att röra sig sunt. Det är först när det tillförs strömmar med friskt vatten som botten kan bli en klar grund för friska grödor.

Personligen tror jag att vi måste lyfta ur idrotten ur jaktkulturen och lägga den där den hör hemma- i lekkulturen. Fantastiska små föreningar och lokala vuxenalternativ visar vad spontanidrott, där skrattet är enda krav, kan göra för barn. Bland organisationer gör KORPEN ett fantastiskt arbete. När jag har förmånen av att vistas i liknande kulturer hör jag inte talas om skador (undantag vissa olyckor) eller diskriminerande och exkluderande attityder. Här slipper man höra blodsprängda pappor skrika sig hesa utmed sidlinjen. Vill jag då att all Elitidrott ska bort? Nä, jag älskar den. Men jag önskar att den inom vissa områden kan ta flera steg tillbaka. Tror jag att den kommer att göra det? Nopp!

Vi har alltid fascinerats av "kampen om livet". Jag vill bara bidra till att allt fler kommer över och utvecklar träningen som görs i lekkulturen. En kultur där Elit, motionär och barn får utrymme att utvecklas i sin egna takt, och där lusten och nyfikenhet är främsta morot. Men jag inser också att det är ett hiskligt motlut som ligger framför den strävan.  Bland annat så krävs ett helt nytt ledarskap. Män ska alltså börja bete sig annorlunda även här….

Frågan är om vi män är man nog att vända vårt ledarskap när det gäller vårt förhållningsätt till kvinnor och barn?.

Kommentarer, feedback och mothugg uppskattas…..

Låt oss nu skapa en trevlig helg för nära och kära samt de andra som vi har omkring oss!

Jose Nunez